Har du någon gång varit med om något och sedan gått runt varje dag och oroat dig för att det ska hända igen?

Jag har. Rädslan över att jag ska få återfall när det gäller cancern hälsar på med jämna mellanrum.
För ett par dagarn sen fick jag en kallelse till sjukhuset, de ville att jag skulle komma dit för ett besök. Redan då började oron gro. Varför stod det inte varför jag skulle komma dit? Varför kände jag inte igen namnet på doktorn som jag skulle träffa? Varför hade de inte sagt att jag kanske skulle bli kallad?
Alla dessa frågor snurrade runt i huvudet på mig, ända tills jag faktiskt kom dit tidigare idag.

När vi kommit in till ett rum och satt oss ner där så började doktorn fråga om min ena äggstock verkligen var borttagen, för det stod tydligen inte det. Jag sa att det var informationen som jag hade fått i alla fall, och efter en stund så märkte doktorn att det faktiskt stod där i anteckningarna. Då började hon snacka om varför jag var där.
Tydligen så hade människorna upptäckt en liten cysta vid min kvarvarande äggstock för ungefär ett halvår sen, och denna hade växt till sig lite. Detta visste jag, som ni kanske förstått, inte ett skit om så jag blev smått chockad. Och även om den där doktorn upprepade om och om igen att den verkade vara "snäll" så kunde inte tanken på återfall försvinna från mitt huvud.

Jag kommer ihåg första gången för tre år sen när de berättade för mig att jag hade fått cancer. Jag hade egentligen inte den blekaste om vad det skulle innebära för min del, jag trodde tillexempel att jag skulle klara av att gå i skolan ändå. Det som skrämde mig var att jag skulle tappa allt mitt hår... men man säger ju att man blir visare med åren.
Så nu sitter jag här tre år senare och är orolig att få återfall, att tappa allt det som jag för tillfället lever för, att inte orka klara av det och istället lämna livet.
Jag försöker hela tiden säga till mig själv att cystan är "snäll" och att jag inte kommer bli sjuk. Det är det jag hoppas på.

Men om jag nu blir sjuk igen då? Kommer jag vara lika svag som förra gången? Kommer jag ligga där i en sjukhussäng och bara tyna bort? Kommer jag att förlora kontakten med mina vänner igen?
Nej, det kommer inte hända, jag tänker inte låta det hända. Jag har redan vunnit över skiten en gång, vad är det som säger att jag inte skulle kunna klara av det en gång till? Jag tänker kämpa 200%+ för att bli frisk.

Men för att bli frisk så måste jag först bli sjuk. Och hey, det hade jag inte heller tänkt att jag skulle bli.