Yes, nu har jag varit lite wannabe-alla andra och fixat en blogg jag också.

Annars är jag la knappast vanligtvis något död fisk som följer med strömmen, utan jag väljer helst att gå min egen väg eftersom jag lärt mig att om jag följer andra mår jag bara dåligt av det efter ett tag. Jag vill inte lyssna på samma musik som alla andra eller ha samma klädstil.

Jag tycker seriöst om att sticka ut från mängden så där lagom mycket.

De flesta kommer nog få veta mer om mig genom att läsa här än vad de skulle få veta om de frågade mig direkt, mest p.g.a. att jag inte tycker om att prata om hur jag känner mig med människor jag inte känner till i alla fall 80%, men också p.g.a. att jag uttrycker mig bättre skriftligt än vad jag gör muntligt.

Här kommer ni inte få läsa särskilt mycket om hur mina dagar har varit, utan mer om vad jag tycker om det som har/inte har hänt. Jag kommer att skriva precis vad jag tycker utan att egentligen ta speciellt stor hänsyn till andras synpunkter, jag kommer att skriva vad jag tycker om vissa personer utan att nämna några namn, i alla fall inte när det gäller negativa saker.

Det är alltså ingen mening med att ni frågar mig vem/vilka inläggen handlar om, för det kommer med all säkerhet inte angå er ett dugg.

Men den här bloggen kommer förhoppningsvis inte bara skrivas av mitt pessimistiska jag, utan också av det optimistiska.

Det kommer säkert att skrivas en hel del om mina underbara vänner som lyser upp min tillvaro med sina små hyss, och kanske om min familj som faktiskt klarar av att vara bra ibland.

Men som sagt, vare sig det är bra eller dåliga saker som skrivs här så är allt mina tankar och enbart mina. Det finns ingen anledning för er att hålla med om ni inte vill.

Jag kommer aldrig att säga att det jag skriver är rätt, utan det är bara som jag tycker.

Era tankar är välkomna så länge ni inte säger att jag är helt dum i huvudet som skriver mina.