Du fick det du ville ha, men är ändå inte nöjd.
Du har allt som alla andra skulle döda för att få, så varför är du inte lycklig?
Du kan alltid få något som är lite bättre.
Vi människor har en väldig tendens att klaga. Ibland över saker som faktiskt är fel och jobbiga. Fast ganska så ofta också över småsaker.
Vi är rätt så sällan nöjda över det vi har, i alla fall under en längre tid. Ganska så snart så hittar man fel i sin nära inpå perfekta tillvaro och vill ha något bättre.
Vi drömmer om en kärlek som antagligen inte finns, om jobb man aldrig kommer lyckas få och pengar i en helt orimlig mängd.
Okej, jag ska inte vara en sån glädjedödare. Man kan uppnå sina drömmar och få det man vill ha.
Men seriöst, lycka till med att hitta någon som inte skulle vilja ändra något alls i sitt liv.
   Barn gnäller när de inte får sin vilja igenom. När mamma inte vill köpa en dyr leksak eller när pappa vägrar ge dem en glass. Och de gnäller om hur orättvist allt är.
   Tonåringar gnäller så fort föräldrarna ber dem att hjälpa till hemma, när skolan blir det minsta jobbig. Och de gnäller om hur orättvist allt är.
   Vuxna gnäller om hur mycket allt kostar nu för tiden, hur bråkiga deras tonåringar är, över hur mycket de hatar sin chef som vägrar höja lönen. De gnäller om hur orättvist allt är.
   Gamla gnäller om hur uppkäftiga dagens ungdomar är, om hur mycket bättre det var förr, att ingen längre har respekt för de äldre. De gnäller om hur orättvist allt är.
Well, välkommen till verkligheten. Här är det inte särskilt rättvist, speciellt inte för dig.
Men vem bestämmer vilka som har rätt att gnälla och vilka som inte har det?
Får man tycka synd om sig själv när det finns folk som har det värre?
"Jag hatar mina föräldrar" - Men du har i alla fall föräldrar som tar hand om dig, det är mer än vad vissa andra har.
"Jag har inte råd att köpa de där snygga märkesjeansen" - Men du har i alla fall pengar så du kan köpa billigare jeans.
"Skolans mat är så äcklig" - Men du får i alla fall mat. På andra platser får barnen inte mat varje dag.
"Mamma tvingade mig att hänga tvätten" - Du slapp i alla fall att börja arbeta när du var sju, för att du och dina syskon skulle få pengar till mat.
Vare sig du får 200 eller 1000 spänn i månadspeng så är du mer eller mindre bortskämd. Just face it.
Min pappa brukar säga till mig att de som är mest bortskämda är flickor med äldre bröder. Jag brukar säga att min lillebror är mer bortskämd.
Det finns vissa saker som vi själva inte kan göra något åt. Men innan man gräver ner sig i depression för att livet har skitit sig, så kan man skänka en tanke till de som faktiskt har det värre. Skaffa lite perspektiv på det hela.
Jag tror att det är bättre att få råka ut för sämre saker med mellanrum än att få allting serverat på ett silverfat.
För livet är som en dans på rosenbuskar, underbart, men här och var finns det taggar.