När jag pratar med någon vuxen person så kommer nästan alltd samma fråga upp, "Vilken linje ska du välja på gymasiet då?". Och mitt svar är nästan alltid 'Natur-estet'. Men för varje gång som någon ställer frågan eller över huvudtaget börjar snacka om gymnasiet så får jag mer eller mindre panik, och blir mer och mer osäker på vad jag ska välja. För jag har verkligen inte den blekaste om vad jag vill jobba med när jag har gått ut skolan.
Jag har under mina femton år velat bli allt mellan delfinskötare och fotograf. Jag är fortfarande lite inne på att bli fotograf, men jag vill även ha ett jobb där jag får någorlunda bra betalt...

Det enda som jag är helt säker på är att jag egentligen inte vill bli vuxen alls. Jag vill inte behöva ta en massa ansvar, behöva planera allt som jag gör. Jag vill kunna träffa kompisar när jag vill, kunna längta efter sommarlovet, kunna ha fritid. Jag vill flyga till Landet Ingenstans och slippa växa upp.

Men jag vill inte stanna tiden som den är nu heller. Jag vill åka tillbaka i tiden, till då när allt var mycket enklare.
Tillbaka till när ens problemet lätt kunde blåsas bort av mamma, tillbaka till när man struntade blankt i vad andra tyckte och tänkte om en, tillbaka till när man kunde gå upp på morgonen utan att bry sig om hur man såg ut,  tillbaka till när man var liten.

Visst, jag kommer säkert klara av de flesta sakerna i mitt liv när jag blir äldre, men det spelar ingen roll just nu.
Jag har planerat min framtid sen jag var nio år gammal, och det var ännu ett av mina stora misstag.
Nu drömmer jag mardrömmar, där allt skiter sig totalt, och ingenting blir som jag har tänkt mig.
Det värsta är att det faktiskt kan hända, jag kan faktiskt misslyckas med precis allting.

I'll never grow up, that's a promise